...

Jag kan inte tänka på annat. Platta landskap, lång sikt. Fält och hav och äppelodlingar.
Jag kommer lämna allt jag älskar och som håller fast mig i den jag är. Ändå finns det något vackert i avskeden och ovissheten. Blir lite äcklad av mig själv men drar slutsatsen. Jag har nog alltid varit en romantiker.

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0